Samvetsfrihet

Lyckligtvis dömde tingsrätten i Jönköping till Ellinor Grimmarks nackdel. Hennes åberopande av samvetsfrihet för att slippa delta i aborter, trots anställning som barnmorska, har inte fått något rättsligt stöd. Domen förefaller självklar och viktig, men det är inte alla som ser det så. Jag fick idag ta del av en ledartext i Smålandsposten där Jonatan Lönnqvist problematiserade domen på ett sätt som ger mig anledning att upprepa det självklara. Grimmark har fel, men hon har inte fel av de skäl som Lönnqvist försöker få det att handla om. Han gör två egendomligheter som måste lyftas, därför att jag inte tror att de ska tolkas som misstag. Dels gör han fallet till en fråga om aborter och de moraliska frågor många anser att vi bör ställa kring dessa; dels likställer han samvetsfriheten i det aktuella fallet med värnplikten, där samvetsfriheten gjort att vissa har kunnat kräva vapenfri tjänst. I båda fallen är han ute och cyklar, och han antyder därmed en agenda som gör det än viktigare att inte acceptera hans påståenden.

Lönnqvist skriver: ”Debatten kring aborter lär fortsätta, inte minst med tanke på den senaste tidens diskussioner om huruvida abortgränsen bör sänkas från graviditetsvecka 22, givet att för tidigt födda barn nu kan räddas i vecka 21. Det offentliga samtalet kring dessa frågor skulle tjäna på ett mindre uppskruvat tonläge. En större ödmjukhet vore på sin plats inför det faktum att abortfrågan är komplex och rymmer en stor palett av åsikter. För många människor är det ett alltför begränsande epitet att man är för eller emot abort.”

Detta kan ju förefalla nyanserat och nästan sympatiskt, men det är det inte. Felet ligger i att orden ”dessa frågor” syftar på abortfrågan. Han gör alltså domen mot Grimmark och den debatt som omgärdar den till en fråga om abortlagstiftningen. Vår uppfattning om det rimliga i Grimmarks krav bygger då på vad vi anser om aborter, och hur stor acceptans vi därmed ska ha för de olika åsikter som finns där.

Grimmarks rättigheter handlar inte om olika uppfattningar i abortfrågan. Den handlar om individens rätt att själv bestämma vilka arbetsuppgifter man ska utföra inom en anställning. Det är en arbetsrättslig fråga. Abortfrågan är sakligt sett irrelevant. En jämförelse skulle kunna vara en vegan som söker jobb på ett slakteri och kräver att slippa delta i slakt, en pacifist som söker jobb som officer inom det militära och kräver att slippa hantera vapen, eller en person som söker jobb som präst i svenska kyrkan och kräver att slippa ägna sig åt barndop av hänsyn till barns religionsfrihet. Inget av dessa fall innehåller något som gör det rimligt att åberopa samvetsfrihet. Detta helt enkelt därför att de inte innehåller något tvång. Lösningen för de tre personerna är enkel och självklar: man låter bli att söka de jobb som innehåller moment man inte vill delta i. Det gäller även för Grimmark. Om Grimmark hade nöjt sig med att diskutera innehållet i barnmorskeyrket, eller sökt ett annat arbete, hade det varit möjligt att respektera hennes uppfattning, men det är inte vad hon gör. Hon uppför sig som den förvirrade veganen, militären eller prästen.

Att det, som Lönnqvist påpekar, finns många olika uppfattningar i abortfrågan är inte ett skäl till större förståelse för Grimmarks arbetsrättsliga krav, utan tvärtom ett av skälen till att vi behöver ett regelverk som styr innehållet i vårdpersonalens arbete. Vi kan inte lämna sådant till de enskilda individerna, det hade gjort patientsäkerheten omöjlig. Ska den läkare som tillhör Jehovas vittnen ges rätt att vägra genomföra blodtransfusioner? Ska den läkare som av religiösa skäl inte vill röra vid kvinnor när de menstruerar slippa behandla kvinnor? Självklart inte. Det finns många etiskt viktiga beslut som måste fattas i sjukvården och det vore farligt att låta dessa avgöras av enskilda individers ”samveten”. Antingen ställer man upp på arbetsinnehållet eller så söker man ett annat jobb. Alla har rätt att försöka förändra arbetsinnehållet, men tills det är gjort får vi leva med det. Nu har vi de regler vi har och det måste såväl Grimmark som landstinget rätta sig efter. Att ge efter för enskilda personers uppfattningar är att äventyra hela det regelverk som garanterar patienterna deras rättigheter.

Det är också felaktigt att likställa Grimmark med de personer som begärde, och fick, vapenfri tjänst. De sökte sig inte frivilligt till militärtjänsten, utan blev inkallade mot sin vilja. Däri ligger poängen och det som gör samvetsfriheten relevant. Ingen har tvingat Grimmark att söka jobb som barnmorska. Om så hade varit fallet hade jag gett henne rätt. Den som frivilligt söker sig till militären får stå sitt kast och räkna med att bli utskrattad, eller utslängd, vid en begäran om vapenfri tjänst, liksom veganen som söker sig till ett slakteri inte kan räkna med något arbetsrättsligt stöd för att veganismen omöjliggör vissa arbetsupgifter. På samma sätt får Grimmark leva med att barnmorskeyrket inte är för henne. Att hon inte förstått det tidigare är inte landstingets problem. Att hon möjligen anser att abort är en viktigare moralisk fråga än vapen, djurrätt eller barns religionsfrihet finns det inga skäl för någon av oss att ta någon särskild hänsyn till.

Detta är så självklart att jag bara kan hitta två tänkbara förklaringar till Grimmarks och Lönnqvists uppfattning. Antingen är de korkade, eller också är det inte samvetsfriheten som är deras egentliga intresse här, utan abortlagstiftningen. Jag försöker, även när det är svårt, att inte döma ut folk som korkade. Då måste jag anta att agendan här är att påverka abortlagstiftningen. Jag har nämligen svårt att tro att någon av dem skulle anse att det är en rättighet, för alla, att slippa vissa arbetsuppgifter som går emot ens moraliska övertygelse, och ändå behålla jobbet. Abortlagstiftningen kan vi diskutera, innehållet i en barnmorskas arbetsuppgifter likaså, men det ska göras där de diskussionerna hör hemma och vi ska inte låtsas som att det handlar om något annat. Det sätt på vilket det sköts nu gör att jag inte ser några skäl att visa deras uppfattning någon respekt alls.  Att någon rättslig instans skulle ge henne rätt är att betrakta som orimligt så länge vi har ett fungerande rättssystem.

Det sätt på vilket debatten förs ger oss skäl att misstänka att aborträtten kommer att ifrågasättas allt starkare. Det är farligt och vi kan komma att behöva mobilisera för att behålla den rättigheten. Men det är, som sagt, en annan fråga och berör inte domen i Jönköpings tingsrätt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: